Stressiga, effektiva vardag

Läser i Hufvudstadsbladet en artikel där det står att det är vardag med sparkar och slag på daghem. Sparkarna och slagen är tydligen i många fall riktade mot personalen. I följande artikel läser jag om japaner som inte har tid med förhållanden och de sociala kontakterna blir bara ytliga i dagens stressade samhälle!! Detta har t.o.m lett till att befolkningstillväxten minskat. Vad är det som händer??

I dagens samhälle är vi effektivare än någonsin, vi hinner med en massa, men vart har vi bråttom? Och varför är det så viktigt att hinna med så mycket under en viss tid? Och vad är det vi hinner med? Bort prioriteras sånt som tar och kräver tid som t.ex. relationer. En människa är i grunden en social varelse. Vi behöver få umgås med andra. Vi behöver få känna oss delaktiga i gemenskaper. Är det då nyttiga saker vi hinner med egentligen då vi är så effektiva?

Barn behöver få umgås med sina föräldrar. Och det tar tid. Det behöver också få ta den tid det tar. Jag vet själv att jag sagt till min treåring att skynda sig att göra än det ena än det andra, för att vi har bråttom. I samma stund som jag säger det, ser jag hur han blir ledsen och arg. Tänker då på dessa barn som sparkar och slår sina dagisfröknar. Har de fått tillräckligt med tid av sina föräldrar? Är det gränser de söker med sitt beteende? Var finns då gränssättarna? Är inte barnen det viktigaste en förälder har? Jag förstår att man eventuellt har ett jobb som man måste sköta och som också tar tid. Men kan man minska på mängden timmar där och i stället placera den tiden i barnen? De är små bara en gång. När de är stora nog att klara sig själv, då kan man omplacera timmarna på jobb igen. Eller? Vill man ha råd att åka på solsemester, köpa nya utemöbler, bygga, renovera? Ja då, måste man ju jobba. Men samtidigt mister man kanske den där fina relationen man kunde få till sina barn. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Det är säkert inte så här enkelt i den verkliga vardagen. Men jag tycker det är värt att tänka på vad som är viktigt. Är det att få kvalitetstid tillsammans nu o då eller är det att få tid tillsammans hela tiden. Det kräver tid att lära känna sina barn och komma dem nära. Det finns ingen snabb, effektiv väg till det. Skulle du själv berätta dina problem, bekymmer, glädjeämnen, sorger för någon som har sporadiskt tid med dej, som alltid säger "sen" eller "kom nu det är bråttom"? Skulle du ens vilja umgås med den personen som inte ofta har tid med dej? Varför måste barnen det då?

Flera barn är stressade i sin vardag redan i lågstadieålder. Det ska vara många fritidsintressen, mycket ska hinnas med. Ja, vi vuxna har effektivt fått barnen med i vårt ekorrhjul. Om jag tänker tillbaka då jag själv var i lågstadieåldern, inte hade jag fullspäckade dagar utan hade gott om tid att ha det tråkigt. Vilket utvecklar fantasi och kreativitet. Att bara vara har många svårt med i dag. Det är inte samma sak som lat, men flera tolkar det så då man inte kan rada upp allt man gjort under en dag i listform.